kan inte kontrollera min mun, den spottar ut fel ord i fel ordning. alla orden som kommer ut de är inte äkta, dom bara vimlar runt i min skalle och dt gör ont. en svag huvudvärk tar över när jag sitter där o snackar, dt blir mer och mer för varje litet ord jag säger . dt är som en demon som tagit över mig, jag kan inte kontrollera mig själv. varenda dag, ja förvrider mina känslor med mina tomma ord, . dt jag känner är inte alls dt jag får ut, jag vill kunna visa att även jag kan ha kontroll, även jag kan skicka vibbar som stämmer. Jag vill kunna visa att allt jag känner så starkt kan nå personen jag vill kunna nå. men jag når inte, dt är som att jag står på jorden och min ängel utan vingar står i himlen med öppen famn, en famn väntandes på att ta emot mig. men jag kan inte nå han, inte om jag tappat kontrollen över mig själv, min vilja är så stark den kan bli men jag låter mig bindas bland folk. folk som vill ha makt, folk som gör allt för att kontrollera allt och alla. min huvudvärk blir värre o värre, tunga steg mot den värld du lever i tar jag, men jag går på ett rullband som rullar bakåt, dt är alla falska som har startat dt. jag kämpar som fan för att komma loss för kunna vara den jag är, jag vill kunna kontrollera min mun o inte spotta ut skit. men jag hittar inte mig själv, jag har tappat mig nånstans, och dt är anledningen till att jag inte går snabbare än själva rullbandet, jag måste åka med dt ner på jorden, jag måste landa o försöka förstå att min egna värld inte existerar, måste försöka förstå att detta är verkligheten. Det gör ont i mig, jag skriker efter luft, mina lungor ger upp och jag känner den kalla, mörka, tomma känslan ta över hela min kropp.. Hur mitt hjärta slår fortare och fortare för varje sekund utan luft. Jag kan känna hur dt stänger sig som ett lock i mina luftrör. Sedan hur snabbt mina organ drar ihop sig och tappar kontrollen, allting ger upp.. Vaknar upp, efter bara sekunder, liggandes på golvet med blodet kring min mun, känner hur hjärtat kämpar o kämpar för att hålla blodet inuti mig vid liv, dt gör ont.. Mitt huvud värker och dthär kan inte några tabletter hjälpa emot.. Dthär är ett fel som jag själv och alla runt omkring mig skapat,. Jag hade varit frisk nu, om vi inte hade levt i en sjuk värld.

jag vene om de är det jag gör, eller om de är det jag inte gör som är felet.. för jag vet ju inget känns dt som. hur mkt jag än letar och spekulerar efter svar så finner jag ingenting. dt är som en enda oförstörbar vägg, han är som en stor jävla järndörr ingen kan ens spränga sig igenom, ingen kan fan nå hans tankar eller känslor.. och jag försöker ju allt för jag ju vill nå honom, jag vill få svarssignal, jag vill få medkänsla, och ibland lyckas jag, men fan inte pga att jag sprängt mig igenom dörren iaf.. Utan han har väl öppnat skiten själv då antar jag.. och jag undrar,
kan killar tänka och känna exakt samma som oss tjejer?
har killar verkligen samma känslor men visar dem annorlunda?

hallå bitches.
läget idag dårå? =D hihih, jag har typ jobbat idag, precis som igår.. precis som jag kommer att göra imon, osv.. haha! jag vet inte om de blir så som jag hade tänkt på torsdag eller inte.. Han är helt konstig mot mig, jag vene varför, jag vet inte vad dt är jag gör, men nånting är de... o dt gör ont i mig :(  om han älskar mig, o säger att han menar dt också, varför kan han bara inte liksom vara typ sådär överlycklig för jag ska till honom? jag menar i telefonen så är han verkligen glad o längtar efter mig o så, men sen när jag frågar om han kollat så att dt är okej att jag kommer på torsdag så har han inte de, o han "orkar bara inte ta dt just nu.."  hela tiden. och nu äre kväll och sen äre imon, onsdag... bara en dag kvar tills torsdag, då måste jag ju veta ifall jag ska packa imon eller inte? så egentligen så måste jag ju veta nu, 1 dag tidigare om jag ska packa imon för att åka på torsdag?  haha! nu låter jag lite yr men man måste ju planera saker.. visst äre okej om han berättar imon om de går eller ej men... samtidigt vill man ju veta så man har ngt att se fram emot o inte blir besviken 20 timmar innan liksom.. iom jag ska jobba på torsdagen och så, fick jag ledigt 30 minuter tidigare så jag skulle hinna med bussen som går 5 minuter över den vanliga tiden jag slutar, allså 4. sen fårni inte tro att jag tjatar heller för dt gör jag inte! men han är så wierd och jag blir orolig såklart... också skiter han alltid i att säga hejdå när han sticker från msn när jag skriver till han och sånt.. ja jag vet inte redigt.
Men sen har killen såna jävulska humörsvängningar, shit allså! haha, jag kan tom börja skratta ibland, (inte för att han blir sur för de, han säger mera "käften" och ler ) hi hi :) men dt är lite jobbigt med, synd äre.. fastän jag skiter i dedär jävla små sakerna egentligen, för shit, som jag älskar honom alltså! fan.. så mkt har jag aldrig älskat nån eller... men men, om ni har någon idé om vad man kan säg och så, så... skriv gärna svar! vet att dt är smågrejer men dom blir ju som stora saker om dt är massa smågrejer? inte sant? så känner jag iaf... men jag älskar ju honom som sagt, så jävla mycket! jag vill inte förlora honom ju, sist av allt! verkligen.. Jag hoppas, HOPPAS att han fortfarande har samma känsla i sig som jag har, sen första gången vi träffades..  och ni får gärna hålla tummarna på att de blir så att jag åker till han på torsdag, mkei? :) hi hi, och sen sa han innan idag med, jag småtjaffsade lite med han, eller nej, jag retades på han, och så var han lite sur så jag sa bara "okei, förlåt, ska sluta lovar..." så skrev han "du"
efter en liten stund fortsatte han.."jag håller på o snackar om en skiiiiit viktig sak dt är därför jag är så osocial!"
jag : ":| förlåt" .. för dt var inte meningen att tetas med han om de var en grej som hade hänt, ja ni fattar.. så svarade han "<3333 ringer dig ikväll och berättar okej?"  jag: "okej<3"   sen drog han efter en stund. men han fattade ju att jag ville att han skulle förklara för mig.. sen slog tanken mig, han ska ju ha fest ikväll.. ska han då gå iväg för att ringa mig o berätta om nåt slagsmål typ? . hallå eller, skulle inte tro de.. liksom, han är sån, han säger as ofta att han ska ringa men glömmer bort de.. känner faktist mig bortglömd väldigt mkt.. de gör ont, de gör de..
men men, får väl dra mig till soffan, kränga nutella och kolla på skitTV! haha, puss på er!
fred ut.
/j.